Fördjupning om konduktiv pedagogik

Konduktiv pedagogik är ett system, ett synsätt och en metod som används för att stödja och guida neurologiskt funktionshindrade mot en bättre inre organisering och utveckling av funktioner. Våra conductorer guidar den funktionshindrande att lära känna och utveckla sin kropp. Vi har kunskap och erfarenhet av många olika diagnoser med neurologiska skador. Grunden är intensiv träning och konduktiv pedagogik, som utgår från varje individ och hans eller hennes personliga förutsättningar. Rörelse, kommunikation, och kognitiv utveckling är i fokus. Med ett förbättrat rörelsemönster öppnas möjligheter för utveckling och inlärning.

Människans holistiska utveckling är med dagens pedagogiska och kanske även med vissa medicinska termer inte lika kontroversiell som den var i 40 talets Europa när metoden grundades och utvecklades av András Petö i Ungern.

Att förstå hur någon agerar i en viss situation kräver en fullständig insikt om hur olika funktioner samverkar. Det handlar om rörelse-, kognition, kommunikation och social förmåga. Allt hänger ihop! Att träna och lära funktionshindrade mot bättre funktioner – måste ses som en holistisk utveckling både i teori och i praktik.

Kognitiv pedagogik och dess positiva förhållningssätt innebär att man försöker hitta de funktioner och kunskaper som finns i det centrala nervsystemet. De befintliga funktionerna används sedan som bas för inlärning av nya funktioner. Genom att aktivt delta olika aktiviteter och situationer byggs så småningom ett kunskapssystem som vi kan använda aktivt, men omedvetet, för att lösa olika situationer/problem i vardagen.

Hjärnskador definieras utifrån ett medicinskt perspektiv som plus- och minus-problem. Vissa saker har man för mycket av (plus), annat har man för litet av (minus). Principen är då att försöka kompensera genom att arbeta bort det som individen har för mycket av. Till exempel spasticitet, ofrivilliga rörelser, epilepsi. Samtidigt tillförs sådant som saknas, som näring, rörelse etc.

Utifrån vårt conductor-perspektiv är detta en komplex problematik. En skada i det centrala hjärnsystemet innebär inte enbart ett plus-minus system och inte heller enbart ett rörelsehinder. Ofta ser man inlärningsproblem, försenad kognitiv (mental) utveckling, perceptionssvårigheter, epilepsi, synskador etc.

Att ta bort eller minska tonusökningen (spasticiteten) med medicinska, neurologiska behandlingar (botox, baclofen eller dorsal rhisotomi) är inte att lösa problemet. I en del fall kan spasticitetsreducering motverka deformationer och minska smärta. Men inlärningsproblemen kvarstår och funktionerna förbättras inte per automatik.

Konduktiv Pedagogik hjälper till att balansera tonusökning, genom att kontrollera tonus-impulser – ofrivilliga rörelser. Ett förbättrat rörelsemönster öppnar för utveckling och inlärning. På Move & Walk får varje individ möjligheten att utvecklas i sin egen takt för att leva ett så självständigt och aktivt liv som möjligt.

Gruppen  

Gruppen är en viktig del av den Konduktiva pedagogiken. Men all träning, även i grupp, sker med utgångspunkt från individens behov. Tillsammans med conductorn hittar var och en sin egen lösning för olika rörelser och aktiviteter. Det finns inga rätt eller fel. Inget normalt sätt att sitta, rulla, stå eller gå. Det handlar om att själv hitta sin egen lösning – det som känns enklast och smidigast att uppnå utifrån sin individuella förmåga.

Människan är en social individ som söker bekräftelse och kontakt hela tiden. Gruppsituationen ger stöd och uppmuntran för den sociala och kommunikativa utvecklingen. Vi tränar i så homogena grupper som möjligt, för att de tränande ska vara på likvärdig funktionsnivå, såväl rörelsemässigt som mentalt. Deltagarna tränar tillsammans med en eller två medföljande personer. Det är viktigt att familj, assistenter, skola och andra runtomkring också får nya verktyg för att bättre stödja den funktionshindrade i vardagen.

Programmen
Människans utveckling är holistisk. Därför tränar vi på ett holistiskt sätt i praktiken. Ett konduktivt träningsprogram följer ”normalbarnets” komplexa utveckling. Vi går från liggande, genom sittande till stående och gående och ger deltagaren erfarenhet av alla möjliga olika positioner, situationer och aktiviteter. Alla övningar påverkar rörelse, kognitiv, kommunikativ och social förmåga samtidigt.

Facilitering/stöd
Att hjälpa mer är att hjälpa mindre. Vi visar och lär medföljande familj och assistenter hur de kan de stödja den tränande på ett aktivt och utvecklande sätt. Det vill säga utan att de löser problemen åt den tränande.

Ett exempel: Någon är törstig och önskar att få dricka. Då hjälper vi den tränande genom att vi själva går och hämta ett glas vatten. Men om vi istället visar var och hur personen själv kan hämta vatten kan de själva lösa problemet. På motsvarande sätt kan vi se att vissa hjälpmedel är problemlösare för den funktionshindrade – men är ett hinder för utveckling.
 
Rytmisk intention
Olika symptom behöver olika tid och takt för att kunna nå avslappning och genom det en koordinerad rörelse. Genom att ge konkret tid, takt och verbalt stöd ger vi ett viktigt stöd för individens inre organisation. Conductorerna visar rätt takt för varje enskild tränande som passar bäst och ger samtidigt tillräckligt tid för att nå målet (rörelsen).

Tid: När man ger en konkret ”begränsad” tid för att nå en rörelse så får man bättre motivation och uppmuntran för aktiviteten, än om man har all världens tid.

 

Takt: Att utföra ett vanligt ”step-up”-program utan musik är nästan omöjligt. Takten i musiken ger oss stöd för att koordinera våra rörelser i tid och rum. Samma princip gäller för neurologiskt funktionshindrade. Med hjälp av sång eller genom att räkna kan vi ge motsvarande stöd.

Verbalt stöd: Små barn pratar ofta för sig själva när de leker. Vad gör de egentligen? Sedan länge vet den pedagogiska vetenskapen att det är enklare att koordinera våra rörelser när vi uttalar våra mål samtidigt som vi gör rörelserna. Genom att prata skapar vi medvetenhet och delaktighet i aktiviteten.  

Ett praktiskt exempel
Ett neurologiskt funktionshinder har inte bara fysiska konsekvenser. Det är mycket mer.

Tänk dig in i följande situation: Du bryter höger arm och blir gipsad under 6 veckor. Oturligt nog är du högerhänt och arbetar med ritningar på ett arkitektkontor. Du kan naturligtvis inte utföra ditt arbete tillfredsställande och får också svårt att klara de vardagliga sysslorna i hemmet.

Om du dessutom har barn, och din fru eller man inte alltid är hemma och hjälper dig, lär du stöta på många problem under veckorna med gips. Inte bara rent konkret utan också stress och frustration över att inte klara av normala sysslor.

När de 6 veckorna med gips är över kan du dock återuppta alla dina ”normala” sysslor igen.

Situationen för en person med ett neurologiskt funktionshinder är precis som i exemplet ovan, men med en avgörande skillnad. Problemen som försvann för dig när gipset togs bort kvarstår för den neurologiskt skadade om hon eller han inte får möjlighet att träna. Till att börja med föreligger ett fysiskt funktionshinder och med tiden får den neurologiskt funktionshindrade oftast också svårigheter med kommunikation och personlig utveckling.